Hur digital kan en mjölkko vara?

En mjölkko som idisslar i en sommarhage är för många den raka motpolen till digital teknik. När det första automatiska mjölkningssystemet installerades i Sverige år 1998 kändes det smått otroligt att en så organisk varelse som en ko kunde fungera ihop med en robot. Sedan dess har mycket hänt och tekniken har utvecklats. Olika system och sensorer kan interagera och komplettera varandra så att produktion, fertilitet och djurhälsa optimeras.

Samlade data för bästa fodret

I mjölkningsroboten registreras hur mycket kon mjölkar och mjölkens fett- och proteinhalt. Med hjälp av en kamera placerad vid mjölkningsanläggningen går det att bedöma att korna är i lagom hull. En aktivitetsmätare som placeras på kon kan registrera när och hur länge som hon äter och idisslar. Med avancerad sensorteknik i mjölkningsroboten är det dessutom möjligt att påvisa organiska molekyler i mjölken hos kor som drabbas av störningar i ämnesomsättningen, till exempel efter kalvningen. Alla uppgifterna kan digitalt skickas vidare till en foderblandare som anpassar fodergivan individuellt till varje ko. Varje ko får alltså foder som är sammansatt precis efter hennes unika behov, för att hon ska producera bra mjölk och må bra.

VK_smart_farming_web-116

 Per Edstam, DeLaval, var en av flera som gav exempel på smarta lösningar i kostall vid seminariet Smart Farming på Vreta Kluster.    Foto: Jordbruksverket

Koll på brunst och dräktighet

För att en ko ska mjölka med en jämn kurva bör hon kalva med ungefär ett års mellanrum. Därför är brunstkoll och seminering (befruktning med fryst tjursperma) av korna en mycket viktig del av mjölkproduktionen. I mjölkningsroboten är det möjligt att registrera hormoner i mjölken som visar var i reproduktionscykeln kon är. Tillsammans med aktivitetsmätaren som finns på kon kan bonden få samlad digital information om en ko är brunstig och när det är optimalt att seminera henne. Det går att få information om störningar i brunstcykeln eller om en ko är dräktig efter semineringen. När det närmar sig kalvning kan en sensor på kon skicka signaler till bonden via SMS eller mail.

Lätt att upptäcka sjukdomar

En förutsättning för god djurhållning är förstås att korna är friska. Sensorerna i mjölkningsroboten kan upptäcka celler, blod eller andra förändringar i mjölken vilket gör att exempelvis juverinflammation kan upptäckas i ett tidigt stadium. Med värmekamerateknik kan kornas kroppstemperatur registreras. Djurhållaren får en digital hälsorapport och nyckeltal som gör att sjuka kor hittas snabbt eller förebyggs.

För mycket teknik i djurhållningen?

Det förekommer farhågor om att vi överlåter för mycket åt tekniken – att man stoppar in ett djur i ena änden av stallet, plockar ut produkten i andra och glömmer djuromsorgen. Där är vi inte, och jag ser ingen risk att vi hamnar där heller. Bonden har alltid ansvar för tillsynen av sina djur. Men ökande krav på konkurrenskraft gör att arbetstiden måste disponeras väl. Den digitala tekniken samlar data så att problemområden i stallet syns på ett nytt sätt. På så sätt kan bonden fokusera tillsynen och skötseln, så att de djur som behöver mest omsorg får det.

Det är spännande att följa utvecklingen av nya tekniska lösningar inom mjölkproduktionen. Miljön i stallet kan förbättras genom ny teknik och annan belysning. Det finns fler hanteringsmoment som kan mekaniseras eller digitaliseras. Kanske kommer korna att semineras med hjälp av en robot i framtiden? Och fortfarande kan vi se mjölkkor som idisslar i en sommarhage.

/Lotta Andersson

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s