Elektronisk märkning av djur – kostnad eller nytta?

Vi vill ha säkra livsmedel. Vi vill också kunna skydda djur från smittsamma sjukdomar. För att kunna spåra var livsmedelsproducerande djur kommer från och hur de förflyttas har kravet på enhetlig öronmärkning funnits i EU sedan början av 90-talet.

Öronbrickorna har utvecklats så att det inte bara finns de traditionella gula brickorna (så kallade visuella märken), utan också elektroniska brickor. De elektroniska brickorna har samma storlek och form som de visuella, men har en lite tjockare hondel med inbyggd transponder och chip.

Tack vare den digitala informationen i den elektroniska öronbrickan kan djurets identitet läsas av säkrare och enklare på t.ex. slakteriet. Förflyttningar av djuret kan spåras via öronbrickan. Det innebär att bonden kan lägga mindre tid på administrativa uppgifter som t.ex. journalföring och rapportering till förflyttningsregister.

Dessa fördelar är så tungt vägande att vissa länder inom EU har beslutat att det ska vara obligatoriskt med en elektronisk öronbricka på vissa djurslag. Så är det t.ex. lagkrav i Danmark att nötkreatur ska märkas elektroniskt, och på Irland blir det obligatoriskt för får från och med oktober i år. I Norge är elektronisk märkning inte ett lagkrav, men ett branschkrav. Hur vill vi ha det i Sverige? Än så länge finns det inga planer på att lagstifta om elektroniska brickor.

Det finns en prisskillnad mellan visuella och elektroniska öronbrickor. Enligt en tillverkare är priset 12 kronor för en visuell bricka jämfört med 23 kronor för en elektronisk – nästan det dubbla priset alltså. Finns det en vilja bland djurhållare att märka djur med elektronisk bricka i Sverige? Ja, förutom fördelarna med spårbarhet, identifiering och mindre administration så blir de elektroniska märkningarna kompatibla med allt fler dataprogram för produktionsstyrning. Genom att koppla öronmärket kan du enkelt följa uppgifter som t.ex. födelsedatum, vikt, stamtavla eller fodermängd. I en intervju i tidningen Land berättade Anna och Tomas Olsson redan år 2014 om varför de märker sina lamm med elektroniska öronmärken. Och i nötbesättningar där man idag har datoriserade moment i produktionsstyrningen kan öronbrickan ersätta en halstransponder. Då kan kostnaden för den elektroniska märkningen lätt räknas hem. För mycket små besättningar blir steget större.

Elektronisk bricka

Foto: Lotta Andersson

Här kan du titta på en film från EU-kommissionen om fördelarna med elektronisk märkning (det nämns i filmen att det är obligatoriskt med elektronisk märkning för får och getter – så är det inte i Sverige).

Om data från elektroniska brickor kan paketeras och hanteras på rätt sätt finns möjlighet för rådgivare att precisera sin roll. I det sammanhanget är det nödvändigt att vi har en öppen diskussion om vem som äger data och hur de får användas.

Själv skulle jag vilja se märken uppkopplade mot GPS, så att man t.ex. kan spåra djur på bete. Detta sägs vara möjligt, men ännu alltför dyrt. Utvecklingen fortsätter. Vad behöver du?

/Lotta Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s