Elektronisk märkning av djur – kostnad eller nytta?

Vi vill ha säkra livsmedel. Vi vill också kunna skydda djur från smittsamma sjukdomar. För att kunna spåra var livsmedelsproducerande djur kommer från och hur de förflyttas har kravet på enhetlig öronmärkning funnits i EU sedan början av 90-talet.

Öronbrickorna har utvecklats så att det inte bara finns de traditionella gula brickorna (så kallade visuella märken), utan också elektroniska brickor. De elektroniska brickorna har samma storlek och form som de visuella, men har en lite tjockare hondel med inbyggd transponder och chip.

Tack vare den digitala informationen i den elektroniska öronbrickan kan djurets identitet läsas av säkrare och enklare på t.ex. slakteriet. Förflyttningar av djuret kan spåras via öronbrickan. Det innebär att bonden kan lägga mindre tid på administrativa uppgifter som t.ex. journalföring och rapportering till förflyttningsregister.

Dessa fördelar är så tungt vägande att vissa länder inom EU har beslutat att det ska vara obligatoriskt med en elektronisk öronbricka på vissa djurslag. Så är det t.ex. lagkrav i Danmark att nötkreatur ska märkas elektroniskt, och på Irland blir det obligatoriskt för får från och med oktober i år. I Norge är elektronisk märkning inte ett lagkrav, men ett branschkrav. Hur vill vi ha det i Sverige? Än så länge finns det inga planer på att lagstifta om elektroniska brickor.

Det finns en prisskillnad mellan visuella och elektroniska öronbrickor. Enligt en tillverkare är priset 12 kronor för en visuell bricka jämfört med 23 kronor för en elektronisk – nästan det dubbla priset alltså. Finns det en vilja bland djurhållare att märka djur med elektronisk bricka i Sverige? Ja, förutom fördelarna med spårbarhet, identifiering och mindre administration så blir de elektroniska märkningarna kompatibla med allt fler dataprogram för produktionsstyrning. Genom att koppla öronmärket kan du enkelt följa uppgifter som t.ex. födelsedatum, vikt, stamtavla eller fodermängd. I en intervju i tidningen Land berättade Anna och Tomas Olsson redan år 2014 om varför de märker sina lamm med elektroniska öronmärken. Och i nötbesättningar där man idag har datoriserade moment i produktionsstyrningen kan öronbrickan ersätta en halstransponder. Då kan kostnaden för den elektroniska märkningen lätt räknas hem. För mycket små besättningar blir steget större.

Elektronisk bricka

Foto: Lotta Andersson

Här kan du titta på en film från EU-kommissionen om fördelarna med elektronisk märkning (det nämns i filmen att det är obligatoriskt med elektronisk märkning för får och getter – så är det inte i Sverige).

Om data från elektroniska brickor kan paketeras och hanteras på rätt sätt finns möjlighet för rådgivare att precisera sin roll. I det sammanhanget är det nödvändigt att vi har en öppen diskussion om vem som äger data och hur de får användas.

Själv skulle jag vilja se märken uppkopplade mot GPS, så att man t.ex. kan spåra djur på bete. Detta sägs vara möjligt, men ännu alltför dyrt. Utvecklingen fortsätter. Vad behöver du?

/Lotta Andersson

Satellitbilder kan användas i fältkontroller

För några veckor sedan tog EU:s medlemsländer ett beslut som vidgar regelverket för kontroller av stöd. Utvidgningen innebär att ny teknik som drönare och geotaggade foton kan användas som komplement till fältkontroller.

Medlemsländer som vill kan också helt ersätta fältkontroller med bevakning av stödvillkor med hjälp av Sentinelsatelliterna. Detta kallas för monitoring.

Sentinel-2 (002)

Foto: ESA

Med hjälp av data från satelliterna så kan myndigheterna få reda på exempelvis:

 

  • vilken gröda som växer på fältet
  • om fältet skördats eller plöjts
  • tidpunkt för aktiviteten

Systemet skulle på sikt helt kunna ersätta fältkontroller för många stödvillkor och i förlängningen möjliggöra ett system helt utan stödansökan där lantbrukaren får betalt efter aktivitet och på den areal hen förfogar över.

Några länder i EU har intentionen att införa monitoring inom de närmaste åren. För svensk del finns dock en del hinder att övervinna innan monitoring är möjligt såsom t.ex. hög förekomst av moln och svårbevakade betesmarker.

Satelliterna skapar många nya möjligheter och övervakning av jordbruksstöd är bara en del.

/Marie Törnqvist, Enheten för handel och marknad

Framtidens databok!?

Under årtionden har SLU,s Databok, varit en ovärderlig källa för olika former av utredningar och studier, liksom som kalkylunderlag. Historiskt har studenter och forskare på SLU, samlat in data från olika aktörer i och kring lantbruket, där en hel del varit relaterat till studier på SLU, men även via direkta kontakter med leverantörer och intressenter kring lantbrukssektorn. De tryckta versionerna har uppdaterats med ett antal års mellanrum, som efter hand har ersatts av en digital version som ingår som del i ett abonnemang av Agriwise.

Även om tillgänglighet och spridningen har blivit betydligt bättre via den digitala versionen, återstår mycket arbete att underhålla och samla in data. Data som mer eller mindre alla aktörer i och kring lantbruket har stor nytta av.

Man talar mycket om att dela data i framtiden. Många intressenter som har egen specifik data, saknar data från andra områden som de inte har underlag kring. Detta torde vara en drivkraft för att dela och utbyta data, en win-win situation!

Skulle det vara möjligt att få myndigheter, rådgivningsföretag, leverantörer, intresseorganisationer med flera att dela med sig av sina data, såsom kostnader för produktionsinsatser, avkastningsnivåer, investeringsnivåer för olika produktionsslag, liksom för stöd och marknadspriser?

Frågan är hur aktörerna ställer sig till att dela ”sina” data för att få tillgång till ”andras”? Jordbruksverket skulle kunna vara en samlande aktör här.

 /Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten Jordbruksverket

 

Precisionsjordbruk i Europa

EU-parlamentets utredningsorgan har skrivit en rapport som belyser legala, sociala och etiska frågor kopplat till att använda digital teknik i jordbruket. Rapporten syftar till att vägleda politiker som ska fatta beslut i dessa frågor.

I rapporten står att användning av digital teknik ger stora möjligheter att utveckla jordbruket i EU men att det också behövs politiska beslut som styr utvecklingen i önskad riktning. Det väntas bli en stor utmaning att utveckla ett regelverk som kombinerar den potential som finns för utveckling med den enskilde jordbrukarens rättigheter.

shutterstock_713339464

Foto: Shutterstock

Frågor som lyfts upp är bland annat att små jordbrukare kan komma att missgynnas och att det kan bli försämrad konkurrens bland de företag som levererar teknik till jordbrukarna. För att motverka en sådan utveckling kan jordbrukare samverka för att bli en starkare part. Rådgivning som sker inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken skulle kunna vara en lösning. I lagstiftning måste den enskilda jordbrukarens rätt komma till uttryck så att producentledet känner en delaktighet i den tekniska utvecklingen.

 

/Bengt Johnsson

 

Stöd till innovativa projekt med koppling till den digitaliserade gården

Utvecklingen och användning av digital teknik går i en allt snabbare takt. Inom ramen för landsbygdsprogrammet och Europeiska innovationspartnerskapet EIP, eipagrihar ett flertal projekt beviljats stöd som har en direkt koppling till den digitaliserade gården. Här kommer en kort presentation av några av projekten.

  • Smart, digital informationshantering för produktions- och grossistplantskolor, med mål att skapa digitala kataloger med komplett information om hela sortimentet hos svenska plantskolor.
  • Autonom jordbruksrobot. En ny fungerande teknik inom artificiell intelligens (Deep learning) som möjliggör att man vid odling av olika grödor kan hitta och eliminera ogräs, erbjuda moduler för gödsling, sådd och precisions besprutning liksom analys av blad, insekter och jord. Systemet avser främst att assistera ekologisk odling.
  • Infofusion Fusarium. Ett gårdsbaserat beslutsstöd för att bedöma risken för fusariumangrepp och förhöjda deoxynivalenol (DON)-halter i spannmål, via en webb-applikation med kartfunktion och kommer att kunna hantera både omvärldsdata och gårds- och fältspecifika data. Beslutsstödet vänder sig främst till lantbrukare och rådgivare.
  • Modern teknik för ökad dräktighetsgrad hos nötkreatur. Systemet syftar till att upptäcka brunst på ett säkrare vis, genom mätning av djurets temperatur och rörelsemönster i förhållande till jämförande grupper. Systemet förväntas även kunna användas som en realtidslogg för varje unik besättningsindivid, för att övervaka och indikera avvikelser under dräktigheten, ge underlag för förändrad utfodring eller placering av korna under dräktigheten.
  • Beröringsfri feberdetektion för riskfri och effektiv djurskötsel. Innovationen har till syfte att underlätta handhavandet med djuren, minimera produktionsförluster och öka effektiviteten hos såväl mjölk-kött och grisproducenter, via en kontinuerlig febermätning.

Projekten befinner sig i en utvecklingsprocess med mål att komma i praktisk användning ute i företagen.

EIP-stödet skapar ekonomiska möjligheter för att bl.a. bidra i den digitala utvecklingen på gårdsnivå. Det går att söka stöd för att bilda en innovationsgrupp eller för att genomföra ett innovationsprojekt. Vi ser fram emot fler spännande projekt ansökningar!

/Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten

Hur ser satsningar på digitalisering ut i jordbrukspolitiken efter 2020?

Den 29 november 2017 publicerade EU-kommissionen riktlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken för tiden efter 2020. Som grund för den gemensamma jordbrukspolitiken pekar de ut tre huvudmål:

  • Främja en smart och motståndskraftig jordbrukssektor.
  • Stödja miljövård och klimatåtgärder och bidra till EU:s miljö- och klimatmål.
  • Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena.

För att göra de framsteg i samhället som efterfrågas lyfter kommissionen behovet av att främja innovationer. Innovationer bygger bland annat på forskning och utveckling vilket motiverar att samhället gör satsningar inom den framtida jordbrukspolitiken i samverkan med forsknings- och innovationspolitiken.

shutterstock_713339464

Foto:Shutterstock

 

Teknisk utveckling och digitalisering är viktiga medel för att nå de mål som satts upp. Den nya tekniken gör det möjligt att minska mängden varor som används i produktionen vilket minskar jordbrukets påverkan på miljö och klimat samtidigt som det gynnar jordbrukarnas inkomster. Kommissionen konstaterar i meddelandet att tillgången till ny teknik är ojämnt spridd. Det är särskilt bland de små och medelstora företagen som insatser behöver göras för att få till stånd en snabbare utveckling. Kommissionen pekar också på att kunskap behöver spridas bland jordbrukarna för att innovationer ska få snabbare genomslag.

Min uppgift är bl.a. att bevaka utvecklingen av EU:s nya jordbrukspolitik och jag arbetar på enheten för handel och marknad. Under våren 2018 avser Kommissionen att komma med mer detaljerade förslag om hur den nya politiken ska tillämpas från och med 2021.

/Bengt Johnsson

Digitalisering viktig för stärkt konkurrenskraft

Nya digitala lösningar som underlättar eller effektiviserar vardagen för lantbruket utvecklas hela tiden. Tanken med bloggen är att sprida kunskap om möjligheter som finns för svenska lantbruksföretag och att inspirera och lyfta goda exempel.

Genom bloggen vill vi ha ett utbyte av kunskap och en dialog med olika intressenter – företagare, branschföreträdare, myndighetspersoner och forskare. Om du är intresserad av att bidra i arbetet att sprida kunskap i ämnet eller har förslag på något vi ska lyfta, kontakta oss på adressen digitaltforst@jordbruksverket.se

shutterstock_456567847

Foto: Shutterstock

 

Vi som skriver i bloggen arbetar med olika frågor på Jordbruksverket och kommer att lyfta fram vad vi gör för att utveckla och stärka konkurrenskraften genom digitalisering. Jag själv leder regeringsuppdraget Smartare livsmedelskedja – Digitalt först och finns på enheten för stöd och samordning. 

/Anne Hansson