Pågående rapport om Den digitala gården

I Jordbruksverkets regeringsuppdrag ”Smartare livsmedleskedja – Digitalt först” ingår som en del projektet ”Den digitala gården”. Syftet med detta delprojekt är att identifiera vilka statliga insatser som kan bidra till att den digitala tekniken kommer jordbrukarna till godo. I många sammanhang lyfts de många fördelarna med den nya tekniken fram, men introduktionen på gårdsnivå är hittills begränsad. Det finns flera olika typer av hinder för användning av digital teknik på gårdsnivå och inom ramen för projektet beskriver vi följande eventuella hinder närmare:Jordbrukslandskap, spridare, traktor, gröda

    • Tillgång till:
      • Infrastruktur
      • Digitala data
      • Kunskap och kunskapsförmedling
    • Datasäkerhet
    • Konkurrensförhållanden

Projektet ska leverera en rapport som planeras vara klar till årskiftet. Vi kommer i rapporten även att göra en beskrivning av några av de digitala tjänster som för närvarande finns tillgängliga för växtodlingsföretag.

/Bengt Johnsson och Mari Andersson

Vinnovastöd till testbädd för digitaliserat jordbruk

En testbädd för digitaliserat jordbruk med uppkopplade åkrar som kan användas för att utveckla nya innovationer. Det är en av sex nya testbäddar inom miljöteknikområdet som Vinnova finansierar.

20552078-flying-drone-above-fields-at-sunset

Foto: shutterstock

Testbädden för digitaliserat jordbruk består av uppkopplade åkrar med olika grödor och infrastruktur för att samla in och analysera stora datamängder från gårdens produktionssystem. Den ska kunna användas av exempelvis företag som vill utveckla innovationer med hjälp av data från jordbruket, eller av tillverkare som vill testa sina produkter. Målet är att jordbrukare i framtiden ska få verktyg för att snabbare kunna fatta miljöanpassade och lönsamma beslut. Testbädden ska drivas av RISE Research Institutes of Sweden AB Uppsala i nära samarbete med SLU Campus Ultuna. Bidrag från Vinnova: 8 miljoner.

Parter som ingår i projektet är bland andra Volvo Penta, Ericsson, Telia, Dataväxt, LRF, Lantmännen, SMHI och Jordbruksverket.

/Anne Hansson

 

Ökad samverkan i livsmedelskedjan kring digitala frågor

Det finns sedan flera år ett så kallat högnivåforum för en bättre fungerande livsmedelskedja inom EU där bland andra företag, branschorganisationer och medlemsländer träffas någon gång per år. Det senaste året har ett prioriterat område varit digitalisering i livsmedelskedjan och en expertgrupp har arbetat fram förslag på rekommendationer. Expertgruppen föreslår att forumet bland annat ska lyfta fram ökad samverkan och återanvändning av smarta lösningar som viktiga aspekter om aktörerna i livsmedelskedjan ska kunna ta till vara på de möjligheter som digitaliseringen medför:Samarbete, myror, gren

  • Forumet uppmanar privata och offentliga aktörer att kontinuerligt dela med sig av goda exempel på digitala lösningar inom livsmedelskedjan på lokal, nationell och europeisk nivå för att skapa synergier och för att goda initiativ ska få möjlighet att skalas upp.
  • Forumet välkomnar initiativet ”Code of conduct on agricultural data sharing” och ser gärna att det utvidgas till att gälla för hela livsmedelskedjan.
  • Forumet uppmanar behöriga nationella myndigheter och EU-institutioner att anpassa regelverk och officiella kontroller efter nya förutsättningar som digitaliseringen medför för att undvika fel inriktningar.
  • Forumet uppmanar offentliga och privata aktörer att stödja investering i infrastruktur som garanterar internetanslutning i avlägsna landsbygdsområden.
  • Forumet uppmanar till mer samverkan mellan aktörer i livsmedelskedjan, forskare samt IT-leverantörer för att skapa anpassade och standardiserade digitala lösningar.
  • Forumet understryker vikten av kompetensbyggande kring digitala verktyg både inom utbildningsprogram och rådgivningstjänster.

Det här är än så länge bara förslag på rekommendationer. Välkomna att höra av er om ni har synpunkter!

/Anne Hansson, Enheten för stöd och samordning

Lantbrukskalkyl på nätet?!

Att beräkna och göra kalkyler är inte en garanti för bättre lönsamhet – men påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

Kalkylera kan man naturligtvis göra på olika vis och sätt. Somliga gör en överslagsberäkning på ett blankt papper andra använder tex. Excel. Oavsett hur man gör det behövs naturligtvis data och underlag. Om man inte besitter en väldigt god insyn och överblick (vilket naturligtvis kan tränas/utvecklas), behövs olika former av referenser. Det vanligaste sättet att bygga en kalkyl över ett lantbruksföretag är att utgå från en s.k. täckningsbidragskalkyl. Den beskriver och beräknar en enskild produkts intäkter och kostnader utifrån hur dessa är förknippade med produktionen. Dessa särintäkter respektive särkostnader uppstår eller faller bort beroende av om produkten produceras eller ej. Exempelvis är foderkostnad per djur en sådan särkostnad. Nettot eller skillnaden mellan dessa poster utgör ett s.k. täckningsbidrag, som ska ger ekonomiskt bidrag till att täcka företagets övriga gemensamma (sam-) kostnader.Agriwise

En täckningsbidragskalkyl utgör ett första steg för att bedöma potentialen för att bedriva i en enskild produktion med acceptabel lönsamhet. Produkternas olika täckningsbidrag summeras sedan i en s.k. driftsplan som utgör en kalkyl över hela lantbruksföretagets ekonomi (inklusive exempelvis totala kapital- och arbetskostnader). Att göra en driftsplan har varit och är en återkommande uppgift i lantbruksutbildning från gymnasienivå upp till universitetsnivå. Att göra denna typ lantbrukskalkyl är i regel ett krav i samband med större lantbruksinvesteringar och/eller generationsskiften.

Sedan drygt 30 år tillbaka har dessa kalkyler gjorts i olika former av applikationer i kalkylprogram (Excel m.fl.) och har varit relativt svåra att använda som oregelbunden användare och därmed främst varit ett rådgivarhjälpmedel. Ju oftare detta görs desto bättre färdighet och möjlighet att anpassa relevant indata till de enskilda förutsättningarna, liksom att kunna utgå från och använda tidigare års driftsresultat då detta varit tillgängligt.

Jordbruksverket har tagit över ansvaret att fortsätta att utveckla Agriwise, som SLU utvecklade från början. Utvecklingsarbetet fokuserar på att göra kalkylverktyget mera tillgängligt och enklare så att flera kan kalkylera på ett enklare vis. Under hösten 2018 finns en ny version av Agriwise tillgänglig på webben. Förutom att den via webben blir mera tillgänglig, har utvecklingsarbetet inriktats på att förenkla sammanställning och presentation av kalkylresultatet.

Detta utgör ett påtagligt exempel på ett digitalt hjälpmedel, som fler kommer att få möjlighet att nyttja enskilt, tillsammans med rådgivare, utbildare och/eller med kollegor!

Och komihåg att påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

/Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten

 

 

Elektronisk märkning av djur – kostnad eller nytta?

Vi vill ha säkra livsmedel. Vi vill också kunna skydda djur från smittsamma sjukdomar. För att kunna spåra var livsmedelsproducerande djur kommer från och hur de förflyttas har kravet på enhetlig öronmärkning funnits i EU sedan början av 90-talet.

Öronbrickorna har utvecklats så att det inte bara finns de traditionella gula brickorna (så kallade visuella märken), utan också elektroniska brickor. De elektroniska brickorna har samma storlek och form som de visuella, men har en lite tjockare hondel med inbyggd transponder och chip.

Tack vare den digitala informationen i den elektroniska öronbrickan kan djurets identitet läsas av säkrare och enklare på t.ex. slakteriet. Förflyttningar av djuret kan spåras via öronbrickan. Det innebär att bonden kan lägga mindre tid på administrativa uppgifter som t.ex. journalföring och rapportering till förflyttningsregister.

Dessa fördelar är så tungt vägande att vissa länder inom EU har beslutat att det ska vara obligatoriskt med en elektronisk öronbricka på vissa djurslag. Så är det t.ex. lagkrav i Danmark att nötkreatur ska märkas elektroniskt, och på Irland blir det obligatoriskt för får från och med oktober i år. I Norge är elektronisk märkning inte ett lagkrav, men ett branschkrav. Hur vill vi ha det i Sverige? Än så länge finns det inga planer på att lagstifta om elektroniska brickor.

Det finns en prisskillnad mellan visuella och elektroniska öronbrickor. Enligt en tillverkare är priset 12 kronor för en visuell bricka jämfört med 23 kronor för en elektronisk – nästan det dubbla priset alltså. Finns det en vilja bland djurhållare att märka djur med elektronisk bricka i Sverige? Ja, förutom fördelarna med spårbarhet, identifiering och mindre administration så blir de elektroniska märkningarna kompatibla med allt fler dataprogram för produktionsstyrning. Genom att koppla öronmärket kan du enkelt följa uppgifter som t.ex. födelsedatum, vikt, stamtavla eller fodermängd. I en intervju i tidningen Land berättade Anna och Tomas Olsson redan år 2014 om varför de märker sina lamm med elektroniska öronmärken. Och i nötbesättningar där man idag har datoriserade moment i produktionsstyrningen kan öronbrickan ersätta en halstransponder. Då kan kostnaden för den elektroniska märkningen lätt räknas hem. För mycket små besättningar blir steget större.

Elektronisk bricka

Foto: Lotta Andersson

Här kan du titta på en film från EU-kommissionen om fördelarna med elektronisk märkning (det nämns i filmen att det är obligatoriskt med elektronisk märkning för får och getter – så är det inte i Sverige).

Om data från elektroniska brickor kan paketeras och hanteras på rätt sätt finns möjlighet för rådgivare att precisera sin roll. I det sammanhanget är det nödvändigt att vi har en öppen diskussion om vem som äger data och hur de får användas.

Själv skulle jag vilja se märken uppkopplade mot GPS, så att man t.ex. kan spåra djur på bete. Detta sägs vara möjligt, men ännu alltför dyrt. Utvecklingen fortsätter. Vad behöver du?

/Lotta Andersson

Enklare myndighetskontakter i livsmedelskedjan med hjälp av digital teknik

För den som vill starta företag inom vattenbruk kan du behöva ha koll på över 40 olika krav, anmälningar och tillstånd. Det kan alltså vara svårt att veta vad som gäller och lätt att missa något.  Därför är det bra att vi har fått ett uppdrag att tillsammans med Livsmedelsverket och Tillväxtverket utveckla digitala tjänster för företag i livsmedelskedjan som ska göra att det bli enklare att veta när, var och hur företagen ska hantera sina kontakter med olika myndigheter. nyhet om uppdrag digitala tjänser juni2018

Två branscher är utvalda att vara piloter i arbetet; vattenbrukare samt biodlare och honungsproducenter.

För biodlare och honungsproducenter är processen inte lika komplicerad och vi hoppas kunna komma snabbare fram i arbetet för den branschen.

Om ni har tankar och idéer kring det här arbetet och om ni har förslag på vilka andra branscher som skulle vara lämpliga att ta med i arbetet längre fram så är ni varmt välkomna att kontakta mig!

/Anne Hansson, Enheten för stöd och samordning