Lantbrukskalkyl på nätet?!

Att beräkna och göra kalkyler är inte en garanti för bättre lönsamhet – men påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

Kalkylera kan man naturligtvis göra på olika vis och sätt. Somliga gör en överslagsberäkning på ett blankt papper andra använder tex. Excel. Oavsett hur man gör det behövs naturligtvis data och underlag. Om man inte besitter en väldigt god insyn och överblick (vilket naturligtvis kan tränas/utvecklas), behövs olika former av referenser. Det vanligaste sättet att bygga en kalkyl över ett lantbruksföretag är att utgå från en s.k. täckningsbidragskalkyl. Den beskriver och beräknar en enskild produkts intäkter och kostnader utifrån hur dessa är förknippade med produktionen. Dessa särintäkter respektive särkostnader uppstår eller faller bort beroende av om produkten produceras eller ej. Exempelvis är foderkostnad per djur en sådan särkostnad. Nettot eller skillnaden mellan dessa poster utgör ett s.k. täckningsbidrag, som ska ger ekonomiskt bidrag till att täcka företagets övriga gemensamma (sam-) kostnader.Agriwise

En täckningsbidragskalkyl utgör ett första steg för att bedöma potentialen för att bedriva i en enskild produktion med acceptabel lönsamhet. Produkternas olika täckningsbidrag summeras sedan i en s.k. driftsplan som utgör en kalkyl över hela lantbruksföretagets ekonomi (inklusive exempelvis totala kapital- och arbetskostnader). Att göra en driftsplan har varit och är en återkommande uppgift i lantbruksutbildning från gymnasienivå upp till universitetsnivå. Att göra denna typ lantbrukskalkyl är i regel ett krav i samband med större lantbruksinvesteringar och/eller generationsskiften.

Sedan drygt 30 år tillbaka har dessa kalkyler gjorts i olika former av applikationer i kalkylprogram (Excel m.fl.) och har varit relativt svåra att använda som oregelbunden användare och därmed främst varit ett rådgivarhjälpmedel. Ju oftare detta görs desto bättre färdighet och möjlighet att anpassa relevant indata till de enskilda förutsättningarna, liksom att kunna utgå från och använda tidigare års driftsresultat då detta varit tillgängligt.

Jordbruksverket har tagit över ansvaret att fortsätta att utveckla Agriwise, som SLU utvecklade från början. Utvecklingsarbetet fokuserar på att göra kalkylverktyget mera tillgängligt och enklare så att flera kan kalkylera på ett enklare vis. Under hösten 2018 finns en ny version av Agriwise tillgänglig på webben. Förutom att den via webben blir mera tillgänglig, har utvecklingsarbetet inriktats på att förenkla sammanställning och presentation av kalkylresultatet.

Detta utgör ett påtagligt exempel på ett digitalt hjälpmedel, som fler kommer att få möjlighet att nyttja enskilt, tillsammans med rådgivare, utbildare och/eller med kollegor!

Och komihåg att påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

/Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten

 

 

Den digitala bi-gården

Det har blivit allt mer uppenbart hur beroende vi är av en fungerande natur, med dess små, små nyanser som behövs för att helheten ska fungera. En sådan liten del i väven är våra pollinerande insekter och deras betydelse för att få de skördar som det finns naturligt potential för. Då avser jag en potential som inte stressar eller utarmar den jord som ska räcka även för kommande generationer.

 Bland de pollinerande insekterna hör naturligtvis även våra domesticerade bin, som förutom den viktiga pollineringen även bidrar med ansenliga mängder honung. Honung är en produkt som tidigare var huvudsaken för att motivera biskötsel, men som nu hamnat lite i skuggan av den långt mer ekonomiskt betydelsefulla pollineringen. Bina har även blivit en mätare på tillståndet i vårt jordbrukslandskap. Döda bin och bin som svälter i ett utarmat landskap utan blommor är tecken på att vi har ett felaktigt förhållningssätt till ett uthålligt lantbruk.

Vad har detta med den digitala gården att göra?

Ja, naturligtvis finns det även en digital sida av modern biskötsel. Biskötsel är nämligen, liksom t.ex. får och höns, något som finns i alla storlekar och med mer eller mindre ekonomisk betydelse för biodlaren. Vissa har biskötsel bara för nöje eller för att se en välorganiserad och fascinerande del av naturen. För dem är hantverket ofta det viktigaste och ekonomi oväsentlig.

Men det finns också en grupp som lever på sin biskötsel eller som vill sköta den rationellt för att bina bidra till att öka värdet av de blommande grödorna på gården. För den gruppen kommer nu en rad nya innovationer som kan rationalisera arbetet och minska moment som är tunga och besvärliga. 

Det mest innovativa exemplet är nog den så kallade FlowHive kupan. BiEn bikupa där den tunga honungsskörden har blivit mycket effektiv. Istället för att lyfta och transportera honungsramarna till ett slungrum, där avtäckning och slungning ofta är en kladdig historia, skördas honungen på plats och direkt ur kupan.  

OK, FlowHive är ren mekanik, men till dessa FlowHive eller till vanliga kupor kan man också koppla digitala hjälpmedel. Ett sådant är en våg som kontinuerligt väger kupan. Här kan man se när bina flyger ut på morgonen och hur mycket honung de har dragit in under dagen då alla bin återvänt till kupan. Här ser man också när kupan är full och behöver skördas eller få extra ramar att fylla med honung. Men den visar också om draget är dåligt och bina behöver extra foder. 

Appar som hjälper biodlaren

Men även appar för dokumentation börjar också dyka upp på marknaden. Ett exempel är Mina bigårdar där man kan använda moderna QR-koder, GPS-koordinater och digitala anmälningar till länsstyrelsen. Funktioner som starkt förenklar skötseln och som på sikt skapar statistik som kan medge smartare urval och rationellare skötsel. 

Andra appar hjälper biodlaren på andra sätt. BeeScanning är ett sådant exempel, där man med den allra senaste neurala tekniken kan se hur sjuka bina är. I detta fall räknas varroa-kvalster med hjälp av kameran i telefonen. Svaret ger ledning om bekämpning behövs eller inte. 

Digitala hjälpmedel för att öka konkurrenskraften

Kvalitén på honungen medger mer offensiva prissättningar. Här finns digitala hjälpmedel som är under utveckling. Bland annat handlar det om analyser som berättar vilka nektarkällor som finns i den honung som säljs. Lindhonung inbringar t.ex. högre pris än den mer vanliga rapshonungen. Här kan analyserna i framtiden kanske avslöja ännu finare distinktioner, då man även kan ange den procentuella sammansättningen av nektarkällorna. 

Ovan är bara några exempel på en verksamhet som blir allt mer rationell och där digitalisering ökar. Dessa innovationer kan innebära att honungsproduktion kan bli ytterligare ett bidrag till gårdens inkomster. Något som också ökar lantbrukarens förståelse för ett varierat jordbrukslandskap. 

Magnus Gröntoft, Miljöanalysenheten

 

Brunnby lantbrukardagar

Jag besökte för tre veckor sedan Brunnby lantbrukardagar. Det var inte första gången jag var där men som vanligt var det en välordnad och välbesökt fältmässa. Både i utställningsmontrar, demonstrationer och seminarier var kopplingen till precisionsodling och digitalisering tydlig. På den del av utställningsområdet som gick under namnet ”Precisionscentrum” fanns många intressanta produkter och tillämpningar för styrning av redskap och för precisionsodling. Utrustning av olika slag visades upp bland annat RoboWeedMaPS som beskrivits i ett tidigare blogginlägg, precisionssåmaskinen Tempo och mycket annat. Där fanns också möjlighet att titta på fältdemonstration av spridningsutrustning

Utbudet av digitala produkter och lösningar för precisionsodling börjar bli stort. Var och en för sig fyller de ett behov och är en möjlighet att utveckla produktionen. Samtidigt ligger det en begränsning i att hantera många olika lösningar på gårdsnivå. Allt oftare lyfts behovet av att alla dessa tekniska lösningar måste kunna kommunicera med varandra och utnyttja gemensam utrustning såsom displayer, manöverreglage och avkännare. Tanken är inte ny, sedan flera år tillbaka pågår ett arbete med standarder inom området, ISO 11783. I vardagligt tal avvänds begreppet ISOBUS som ett samlingsnamn på detta arbete. Allt oftare lyfts de möjligheter som ISOBUS erbjuder fram som ett försäljningsargument. Det finns till och med en organisation, The Agricultural Industry Electronics Foundation (AEF),  som arbetar för att elektronik och elektronikkomponenter som används inom jordbruket ska bli kompatibla med varandra.

IMG_0105 (2)

Demonstration av växtskyddsspruta

I några av montrarna fanns det drönare. Möjliga användningar som lyftes fram var att samla in data för spridningsfiler av t.ex. gödsel, växtskyddsmedel, kartlägga dräneringssystem och att lokalisera betesdjur. Användningen är nog fortfarande gaska liten. Men det finns uppgifter som tyder på att detta kommer att ändras. Enligt det USA-baserade marknadsundersöknings- och konsultföretaget Grand View Research i Kalifornien var värdet på den globala marknaden för drönare som används inom jordbrukssektorn 193,4 miljoner $US under 2015. Företagets förutspår att jordbruket kommer att öka sin användning av drönare för att öka produktiviteten och få en mer effektiv användning av vatten, mark och gödselmedel. Redan 2024 förväntas marknadens värde har stigit till nära 4 000 miljoner $US enligt företaget. Det finns dock senare uppskattningar gjorda. En undersökning från 2018 visar ett inte fullt så högt värde men prognosen ligger ändå på nära 2 000 miljoner $US år 2026. Det finns en annan signal som går att tolkas som att många tror på jordbruket som en marknad för drönare och för teknik som kan används tillsammans med drönare.  Det är att flera av de större företagen som tillverkar drönare och drönarteknik inriktar en del av sin verksamhet mot just jordbruk.

På vägen mot utgången gick jag för bi den här uppställningen av traktorer. Med tanke på allt annat som gick att se på fältdagarna gav det onekligen ett visst perspektiv på utvecklingen….

IMG_0109 (2)

/Magnus Franzén

Precisionsodling på Borgeby

Så var Borgeby fältdagar över för i år. Ett par intensiva och i år också mycket heta och soliga dagar, där många utställare och besökare träffas och inspireras. Årets tema var precisionsodling och i en egen del av utställningen hade ett antal företag och organisationer samlats för att visa på olika möjligheter på temat.

IMG_0951

Hittills har mycket inom detta område handlat om att mäta och samla in data på fältnivå. Det har inte funnits så många tillämpningar där man också omsätter insamlad data i praktiska åtgärder, men det börjar ändras. Fler och fler redskap går att automatiskt styra efter någon form av styrfil som baseras på data från fältet. Jordberarbetningsredskap, såmaskiner, gödningsspridare, växtskyddsprutor är exempel på redskap som kan används – i alla fall om det är nyare maskiner som har nödvändig teknisk utrustning. Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. Frågan är om det finns tillräckligt med biologisk kunskap om hur vi ska använda alla nya möjligheters om ges med ny teknik?

En dansk utställare visade på ett spännande samarbete mellan flera företag och universitet för att ta fram en lösning för att behovsanpassa ogräsbekämpning, RoboWeedMaPS. Med kamera och bildigenkänning försöker man registerna var ogräsen finns i fältet, mängd, storlek och även vilka arter som förekommer. Utifrån denna kunskap tar man fram ett lämpligt preparat eller preparatkombination och en dos som kan variera utifrån ogräsens förekomst och storlek i fältet. Informationen översätts till en styrfil som kan användas för att styra en lantburksspruta där dosen går att variera. Målsättningen är att reducera användningen av ogräsmedel med upp till 80 %!

Om man lyckas återstår att se. Många utmaningar återstår säkert. Intressant är bredden på de deltagande företagen/organisationerna i detta projekt. Det visar på behovet av att olika typer av kompetens behövs för att lösa utmaningarna med precisionsodling.

/Alf Djurberg

 

Mätningar i nollrutor visar hur mycket kväve som frigörs från marken

Hur mycket kväve finns i marken som höstvetet kan ta upp? Vi mäter kväveupptaget i ogödslade rutor (nollrutor) och fältet runt omkring för att uppskatta hur mycket och hur snabbt kväve frigörs från marken (så kallad kvävemineralisering) och hur snabbt höstvetet tar upp gödselkväve. Resultaten av mätningarna kan rådgivare och lantbrukare använda för att bedöma om ytterligare kväve behöver tillföras.

Kvävemineraliseringen beror bland annat på jordart, mullhalt och tidigare odling som växtföljd, och tillförsel av organiska gödselmedel som stallgödsel eller biogödsel. Den varierar också mycket beroende på årsmånen, bland annat markfukt och temperatur. Om vi kan bedöma hur stor årets kvävemineralisering är jämfört med ett normalår, så kan du som lantbrukare anpassa årets gödsling efter det, vilket gynnar både ekonomi och miljö.

matningnollruta

Varje vecka under fältsäsongen är vi på Jordbruksverkets regionkontor i Alnarp, Linköping, Skara och Uppsala ute i fält och mäter markens kväveleverens med en handburen kvävesensor. Foto: Greppa Näringen

Greppa Näringen mäter kväveupptag i höstvete

I år mäter Greppa Näringen kväveupptag i cirka 75 nollrutor i höstvete: 16 i Skåne och Halland, 23 i Västergötland, cirka 20 i Östergötland, Örebro, Södermanland och Kalmar län och 16 i Uppland och Västmanland. Mätningarna gör vi i ogödslade rutor ute på gårdar där lantbrukarna har lagt ut en presenning när de gödslat. Vi mäter med handburna kvävesensorer som vi lånat av Yara.

Vi har nu mätt 4-5 veckor, ungefär en gång i veckan, och vi kommer att fortsätta mäta ungefär fram till axgång. Eftersom det är ett väldigt torrt år utvecklas höstvetet ovanligt snabbt. Torkan påverkar också skördeprognosen nedåt och därmed behovet av eventuellt extra kväve.

I den östra regionen (Öst) och i Uppland/Västmanland (Mitt) kan vi se att markens frigörelse av kväve är ungefär i mitten av vad den är ett år med hög respektive låg markleverans. I Öst är även grödans upptag av kväve i fältet (bredvid nollrutan) normalt jämfört med tidigare års mätningar, medan det är lägre än normalt i region Mitt. I södra Sverige (Syd) kan vi se att mineraliseringen är något lägre än ett medelår, medan den är hög i västra Sverige (Väst).

Troligen kommer behovet av att tillföra mera kväve bli lågt i år, men det beror på hur mycket kväve du redan har tillfört och hur stor skörd du tror att det blir och om du har bevattnat höstvetet.

Prenumerera på Säsongsnytt och få del av resultaten från mätningarna

Vi skickar ut resultaten från mätningarna via våra brev Säsongsnytt för varje område: Säsongsnytt Syd, Säsongsnytt Öst, Säsongsnytt Väst respektive Säsongsnytt Mitt. Prenumerera gärna på breven via Greppa Näringens webbplats, välj Våra tjänster och Säsongsnytt.

Yara mäter kväveupptag i 11 försök i serien ”Kvävestrategi i höstvete” (L3-2299B). Resultaten från Yaras mätningar publiceras i deras nyhetsbrev.

Gör en egen nollruta

nollruta

En nollruta anlägger du med hjälp av en presenning och något som håller fast den i hörnen, t.ex. käppar eller tältpinnar. Foto: Katarina Börling

Du kan själv anlägga en nollruta genom att lägga på en presenning vid gödsling eller stänga av gödningen under några meter vid kombisådd. Du kan använda nollrutorna för att bedöma skillnaden i grödans färg, täthet och beståndshöjd jämfört med fältet runt omkring. Några rådgivningsföretag erbjuder även tjänster där de mäter kväveupptaget i nollrutor hos enskilda lantbrukare.

I tidigare inlägg har vi berättat om hur du kan använda CropSAT för att bestämma gödslingen.

Pernilla Kvarmo och Katarina Börling samt kollegorna på Greppa Näringen i Linköping, Uppsala, Alnarp och Skara

Morgondagens rådgivning – på distans!?

Användningen av sociala och digitala medier ökar allt mer och av allt fler. Även om exempelvis Facebook har blivit ifrågasatt, kommer vi säkert fortsätta använda den och andra medier i framtiden. Lantbrukare utgör naturligtvis inget undantag. Allt fler grupper bildas för att utbyta erfarenheter, dela med sig av bilder, upplevelser och rent av råd och tips till varandra. Ett exempel på en sådan grupp är ’Spannmålsbönderna’ med ca 10400 medlemmar i Sverige och nordiska grannländer. Till viss del kan man betrakta denna typ av informationsutbyte både som en viss form av rådgivning, men främst som ett komplement till traditionell rådgivning. I denna grupp förefaller det vara bara ett fåtal personer med rådgivarbakgrund, som i vart fall kommenterar. Man kan undra om rådgivarna håller sig undan liknande grupper/föden – eller om de rent av inte känner till dem?PerN

I en studie med titeln ”Kommunikation och informationshantering på distans”, har rådgivare från Hushållningssällskapet tillsamman med RådNu SLU Skara, gjort en kartläggning av olika plattformar för kommunikation på distans och testat dessa i praktiskt rådgivning. Man skriver bl.a. att Resultatet av dessa test är positivt. Kunderna och rådgivarna ser både möjligheter till effektivare och tätare rådgivning, ekonomiska fördelar för båda parter och en förbättrad produktionsuppföljning. Det som vi först antog bara skulle kunna ersätta fysiska kundbesök visade sig även kunna utveckla den rådgivning vi kan erbjuda varje kund.

Avståndet mellan specialiserade lantbruks- och trädgårdsföretag blir allt längre samtidigt som kompetenskraven på rådgivarna blir allt större. Detta torde vara särskilt tydligt i Sverige med långa avstånd mellan de specialiserade företagen i allt fler branscher och inriktningar. Tekniken möjliggör inte bara snabbare kommunikation – utan den kan även utveckla rådgivningen i sig. Hur är vi Sverige rustade för att möta denna utveckling, som rådgivningen kan utnyttja – eller kommer externa specialister, som ges en ny möjlighet att komma in på den svenska specialist-rådgivnings-marknaden på ett helt nytt sätt? De kanske redan är här?

Lyssna gärna på avsnitt 8 ”Tillämpad forskning – och rådgivning på distans” i kunskapspoden.se där rådgivaren Anna Larsen på HIR Skåne delger positiva reaktioner på att ge och få rådgivning via plattor och mobiler, istället för besök på plats eller mejlade bilder.

Ett annat exempel är ett projektarbete hämtat från SLU Ultuna där en grupp studenter gjort en framtidsspaning om ny kommunikationsteknik i grisrådgivningen. Det finns sannolikt flera exempel av användning av digitala hjälpmedel och sociala medier inom rådgivningen inom de gröna näringarna – det vore intressant att ta del av dessa.

Det blir spännande att följa utvecklingen framöver. Det enda man kan vara säker på är att den kommer förändra alla och inte minst rådgivningen – eller vad tror du? Kommentera gärna!

/Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten

Satellitbilder kan användas i fältkontroller

För några veckor sedan tog EU:s medlemsländer ett beslut som vidgar regelverket för kontroller av stöd. Utvidgningen innebär att ny teknik som drönare och geotaggade foton kan användas som komplement till fältkontroller.

Medlemsländer som vill kan också helt ersätta fältkontroller med bevakning av stödvillkor med hjälp av Sentinelsatelliterna. Detta kallas för monitoring.

Sentinel-2 (002)

Foto: ESA

Med hjälp av data från satelliterna så kan myndigheterna få reda på exempelvis:

 

  • vilken gröda som växer på fältet
  • om fältet skördats eller plöjts
  • tidpunkt för aktiviteten

Systemet skulle på sikt helt kunna ersätta fältkontroller för många stödvillkor och i förlängningen möjliggöra ett system helt utan stödansökan där lantbrukaren får betalt efter aktivitet och på den areal hen förfogar över.

Några länder i EU har intentionen att införa monitoring inom de närmaste åren. För svensk del finns dock en del hinder att övervinna innan monitoring är möjligt såsom t.ex. hög förekomst av moln och svårbevakade betesmarker.

Satelliterna skapar många nya möjligheter och övervakning av jordbruksstöd är bara en del.

/Marie Törnqvist, Enheten för handel och marknad