Pågående rapport om Den digitala gården

I Jordbruksverkets regeringsuppdrag ”Smartare livsmedleskedja – Digitalt först” ingår som en del projektet ”Den digitala gården”. Syftet med detta delprojekt är att identifiera vilka statliga insatser som kan bidra till att den digitala tekniken kommer jordbrukarna till godo. I många sammanhang lyfts de många fördelarna med den nya tekniken fram, men introduktionen på gårdsnivå är hittills begränsad. Det finns flera olika typer av hinder för användning av digital teknik på gårdsnivå och inom ramen för projektet beskriver vi följande eventuella hinder närmare:Jordbrukslandskap, spridare, traktor, gröda

    • Tillgång till:
      • Infrastruktur
      • Digitala data
      • Kunskap och kunskapsförmedling
    • Datasäkerhet
    • Konkurrensförhållanden

Projektet ska leverera en rapport som planeras vara klar till årskiftet. Vi kommer i rapporten även att göra en beskrivning av några av de digitala tjänster som för närvarande finns tillgängliga för växtodlingsföretag.

/Bengt Johnsson och Mari Andersson

Undersökning i Danmark om digital teknik

Dansk Statistik har gjort en undersökning bland danska jordbrukare om hur stor användningen är av digital teknik. Undersökningen visar att nästan var fjärde dansk jordbrukare använder någon form digital teknik på sina företag. Dessa företag brukar nästan 60 procent av den danska jordbruksmarken. Det är större jordbruk och yngre jordbrukare som i större utsträckning är användare. Det är även vanligt att maskinstationer använder den digitala tekniken.

Scandinav_WYPEBland den utrustning som finns tillgänglig är det vanligast att precisionsstyrning används. 19 procent av jordbrukarna anger att man använder precisionsstyrning med GPS. Det är däremot bara 4 procent som använder foto från satelliter och drönare, 2 procent använder sensorer för att till exempel mäta kväveinnehåll i växten.

Som hinder för att använda den nya teknologin anger hälften av jordbrukarna att det är för dyrt i förhållande till den vinst man förväntar. Andra skäl som anges för att inte använda tekniken är problem med att få den att fungera och att man som jordbrukare inte har tillräcklig kompetens.

/Bengt Johnsson, Enheten för handel & marknad

Vinnovastöd till testbädd för digitaliserat jordbruk

En testbädd för digitaliserat jordbruk med uppkopplade åkrar som kan användas för att utveckla nya innovationer. Det är en av sex nya testbäddar inom miljöteknikområdet som Vinnova finansierar.

20552078-flying-drone-above-fields-at-sunset

Foto: shutterstock

Testbädden för digitaliserat jordbruk består av uppkopplade åkrar med olika grödor och infrastruktur för att samla in och analysera stora datamängder från gårdens produktionssystem. Den ska kunna användas av exempelvis företag som vill utveckla innovationer med hjälp av data från jordbruket, eller av tillverkare som vill testa sina produkter. Målet är att jordbrukare i framtiden ska få verktyg för att snabbare kunna fatta miljöanpassade och lönsamma beslut. Testbädden ska drivas av RISE Research Institutes of Sweden AB Uppsala i nära samarbete med SLU Campus Ultuna. Bidrag från Vinnova: 8 miljoner.

Parter som ingår i projektet är bland andra Volvo Penta, Ericsson, Telia, Dataväxt, LRF, Lantmännen, SMHI och Jordbruksverket.

/Anne Hansson

 

Ökad samverkan i livsmedelskedjan kring digitala frågor

Det finns sedan flera år ett så kallat högnivåforum för en bättre fungerande livsmedelskedja inom EU där bland andra företag, branschorganisationer och medlemsländer träffas någon gång per år. Det senaste året har ett prioriterat område varit digitalisering i livsmedelskedjan och en expertgrupp har arbetat fram förslag på rekommendationer. Expertgruppen föreslår att forumet bland annat ska lyfta fram ökad samverkan och återanvändning av smarta lösningar som viktiga aspekter om aktörerna i livsmedelskedjan ska kunna ta till vara på de möjligheter som digitaliseringen medför:Samarbete, myror, gren

  • Forumet uppmanar privata och offentliga aktörer att kontinuerligt dela med sig av goda exempel på digitala lösningar inom livsmedelskedjan på lokal, nationell och europeisk nivå för att skapa synergier och för att goda initiativ ska få möjlighet att skalas upp.
  • Forumet välkomnar initiativet ”Code of conduct on agricultural data sharing” och ser gärna att det utvidgas till att gälla för hela livsmedelskedjan.
  • Forumet uppmanar behöriga nationella myndigheter och EU-institutioner att anpassa regelverk och officiella kontroller efter nya förutsättningar som digitaliseringen medför för att undvika fel inriktningar.
  • Forumet uppmanar offentliga och privata aktörer att stödja investering i infrastruktur som garanterar internetanslutning i avlägsna landsbygdsområden.
  • Forumet uppmanar till mer samverkan mellan aktörer i livsmedelskedjan, forskare samt IT-leverantörer för att skapa anpassade och standardiserade digitala lösningar.
  • Forumet understryker vikten av kompetensbyggande kring digitala verktyg både inom utbildningsprogram och rådgivningstjänster.

Det här är än så länge bara förslag på rekommendationer. Välkomna att höra av er om ni har synpunkter!

/Anne Hansson, Enheten för stöd och samordning

Lantbrukskalkyl på nätet?!

Att beräkna och göra kalkyler är inte en garanti för bättre lönsamhet – men påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

Kalkylera kan man naturligtvis göra på olika vis och sätt. Somliga gör en överslagsberäkning på ett blankt papper andra använder tex. Excel. Oavsett hur man gör det behövs naturligtvis data och underlag. Om man inte besitter en väldigt god insyn och överblick (vilket naturligtvis kan tränas/utvecklas), behövs olika former av referenser. Det vanligaste sättet att bygga en kalkyl över ett lantbruksföretag är att utgå från en s.k. täckningsbidragskalkyl. Den beskriver och beräknar en enskild produkts intäkter och kostnader utifrån hur dessa är förknippade med produktionen. Dessa särintäkter respektive särkostnader uppstår eller faller bort beroende av om produkten produceras eller ej. Exempelvis är foderkostnad per djur en sådan särkostnad. Nettot eller skillnaden mellan dessa poster utgör ett s.k. täckningsbidrag, som ska ger ekonomiskt bidrag till att täcka företagets övriga gemensamma (sam-) kostnader.Agriwise

En täckningsbidragskalkyl utgör ett första steg för att bedöma potentialen för att bedriva i en enskild produktion med acceptabel lönsamhet. Produkternas olika täckningsbidrag summeras sedan i en s.k. driftsplan som utgör en kalkyl över hela lantbruksföretagets ekonomi (inklusive exempelvis totala kapital- och arbetskostnader). Att göra en driftsplan har varit och är en återkommande uppgift i lantbruksutbildning från gymnasienivå upp till universitetsnivå. Att göra denna typ lantbrukskalkyl är i regel ett krav i samband med större lantbruksinvesteringar och/eller generationsskiften.

Sedan drygt 30 år tillbaka har dessa kalkyler gjorts i olika former av applikationer i kalkylprogram (Excel m.fl.) och har varit relativt svåra att använda som oregelbunden användare och därmed främst varit ett rådgivarhjälpmedel. Ju oftare detta görs desto bättre färdighet och möjlighet att anpassa relevant indata till de enskilda förutsättningarna, liksom att kunna utgå från och använda tidigare års driftsresultat då detta varit tillgängligt.

Jordbruksverket har tagit över ansvaret att fortsätta att utveckla Agriwise, som SLU utvecklade från början. Utvecklingsarbetet fokuserar på att göra kalkylverktyget mera tillgängligt och enklare så att flera kan kalkylera på ett enklare vis. Under hösten 2018 finns en ny version av Agriwise tillgänglig på webben. Förutom att den via webben blir mera tillgänglig, har utvecklingsarbetet inriktats på att förenkla sammanställning och presentation av kalkylresultatet.

Detta utgör ett påtagligt exempel på ett digitalt hjälpmedel, som fler kommer att få möjlighet att nyttja enskilt, tillsammans med rådgivare, utbildare och/eller med kollegor!

Och komihåg att påfallande oftast ger en bättre kontroll på ekonomi ett bättre ekonomiskt utfall!

/Per Nilsson, Landsbygdsutvecklingsenheten

 

 

Den digitala bi-gården

Det har blivit allt mer uppenbart hur beroende vi är av en fungerande natur, med dess små, små nyanser som behövs för att helheten ska fungera. En sådan liten del i väven är våra pollinerande insekter och deras betydelse för att få de skördar som det finns naturligt potential för. Då avser jag en potential som inte stressar eller utarmar den jord som ska räcka även för kommande generationer.

 Bland de pollinerande insekterna hör naturligtvis även våra domesticerade bin, som förutom den viktiga pollineringen även bidrar med ansenliga mängder honung. Honung är en produkt som tidigare var huvudsaken för att motivera biskötsel, men som nu hamnat lite i skuggan av den långt mer ekonomiskt betydelsefulla pollineringen. Bina har även blivit en mätare på tillståndet i vårt jordbrukslandskap. Döda bin och bin som svälter i ett utarmat landskap utan blommor är tecken på att vi har ett felaktigt förhållningssätt till ett uthålligt lantbruk.

Vad har detta med den digitala gården att göra?

Ja, naturligtvis finns det även en digital sida av modern biskötsel. Biskötsel är nämligen, liksom t.ex. får och höns, något som finns i alla storlekar och med mer eller mindre ekonomisk betydelse för biodlaren. Vissa har biskötsel bara för nöje eller för att se en välorganiserad och fascinerande del av naturen. För dem är hantverket ofta det viktigaste och ekonomi oväsentlig.

Men det finns också en grupp som lever på sin biskötsel eller som vill sköta den rationellt för att bina bidra till att öka värdet av de blommande grödorna på gården. För den gruppen kommer nu en rad nya innovationer som kan rationalisera arbetet och minska moment som är tunga och besvärliga. 

Det mest innovativa exemplet är nog den så kallade FlowHive kupan. BiEn bikupa där den tunga honungsskörden har blivit mycket effektiv. Istället för att lyfta och transportera honungsramarna till ett slungrum, där avtäckning och slungning ofta är en kladdig historia, skördas honungen på plats och direkt ur kupan.  

OK, FlowHive är ren mekanik, men till dessa FlowHive eller till vanliga kupor kan man också koppla digitala hjälpmedel. Ett sådant är en våg som kontinuerligt väger kupan. Här kan man se när bina flyger ut på morgonen och hur mycket honung de har dragit in under dagen då alla bin återvänt till kupan. Här ser man också när kupan är full och behöver skördas eller få extra ramar att fylla med honung. Men den visar också om draget är dåligt och bina behöver extra foder. 

Appar som hjälper biodlaren

Men även appar för dokumentation börjar också dyka upp på marknaden. Ett exempel är Mina bigårdar där man kan använda moderna QR-koder, GPS-koordinater och digitala anmälningar till länsstyrelsen. Funktioner som starkt förenklar skötseln och som på sikt skapar statistik som kan medge smartare urval och rationellare skötsel. 

Andra appar hjälper biodlaren på andra sätt. BeeScanning är ett sådant exempel, där man med den allra senaste neurala tekniken kan se hur sjuka bina är. I detta fall räknas varroa-kvalster med hjälp av kameran i telefonen. Svaret ger ledning om bekämpning behövs eller inte. 

Digitala hjälpmedel för att öka konkurrenskraften

Kvalitén på honungen medger mer offensiva prissättningar. Här finns digitala hjälpmedel som är under utveckling. Bland annat handlar det om analyser som berättar vilka nektarkällor som finns i den honung som säljs. Lindhonung inbringar t.ex. högre pris än den mer vanliga rapshonungen. Här kan analyserna i framtiden kanske avslöja ännu finare distinktioner, då man även kan ange den procentuella sammansättningen av nektarkällorna. 

Ovan är bara några exempel på en verksamhet som blir allt mer rationell och där digitalisering ökar. Dessa innovationer kan innebära att honungsproduktion kan bli ytterligare ett bidrag till gårdens inkomster. Något som också ökar lantbrukarens förståelse för ett varierat jordbrukslandskap. 

Magnus Gröntoft, Miljöanalysenheten